En vanlig dag på Landet!

Jag vaknade en varm sommar dag med blåsten i ansiktet från det öppna fönstret, klockan var 8 och det var lördag.Jag gjorde mig ordning för att jag skulle gå och göra frukost till mina två barn, för jag var ensam hemma just nu, min man hade ridit till en annan del av Sverige för att jaga med sin bror. Jag heter Elsa och är 20år, hon är kort och smal med bruna ögon och blont hår. Barnen låg fortfarande och sov i sina träsängar. Jag klädde på mig mina trätofflor och gick ut till ladan för att mjölka våra två kor så att vi skulle ha något att dricka på morgonen. 

En av korna låg också och sov, det var våran äldsta ko Bettan, hon var ungefär fem år gammal. Så jag mjölkade hon andra lite yngre kossan Ingrid. Bettan var nyvaken och stirrade på mig. Jag tog den gamla slitna pallen och satte den bredvid kossan och började mjölka. Det blev ovanligt mycket mjölk, det är ju inte så konstigt, det är ju sommar och då äter kossorna mycket gräs, och desto mer gräs dem äter desto mer mjölk får vi lärde mig min gamla mamma. Det blev nästan en och en halv spann. Det skulle räcka i två hela dagar. När jag traskade tillbaka till vårt lilla hus så kom vår katt Görgen och började grå runt mina ben och spinna, jag knuffade undan honom lite så att jag inte skulle tappa all vår underbara mjölk. Jag slängde av mig tofflorna och gick in till köket. jag hade tänkt använda halva spannen till att göra grädde, det skulle barnen älska! med ans jag gjorde det gick tiden väldigt fort och klockan hann bli 9. Man kunde höra barnen vakna för att dem stönade och deras sängar knarrade, dem smög sig ut till mig och frågade.

• Kan du säga vad vi ska ha på oss idag mamma? sa den yngsta sonen som heter Klas. Han är bara fem år, han andra sonen är tio och heter Emil.
• Ja du kan väl ta på dig den fina tröjan jag stickade åt dig, du vet den vita?
• Jaha! ja den ska jag hämta. Så sprang han tillbaka till det lilla rummet vi brukade sova i och stängde dörren efter sig. Emil bara satt ner på en av köksstolarna och gäspade. 
• Vad ska vi ha till middag och frukost idag? frågade han plötsligt. 
• Jo.. jag hade tänkt att till frukost ska vi ha skorpor och skinka, och till frukost så kan vi hjälpas åt att göra potatis mos med grädde, vad säger du om det? sa jag och sneglade på honom. Hans mungipor höjdes och han nickade. Efter en stund gick han också in till det lilla rummet. Jag bara jobbade och jobbade utan att få någon hjälp. Barnen kunde inte hjälpa till, dem hade bara skapat kaos i köket. Men jag var ju tvungen att göra det, så jag började.
  Efter en stund var jag klar och kallade på barnen. De sprang in i rummet och satte sig vid var sin stol, dem båda tittade hungrigt på deras tomma tallrikar, men jag kom med en kittel med mat i. Efter maten så frågade Klas och Emil om de kunde gå ut och leka med grannbarnen. Vi bodde granne med familjen Nilsson. Dem hade fyra barn, tre tjejer och en kille. Killen var äldst, han var 13, och heter Nils. De två tjej tvillingarna heter Tove och Lisa, de är 10. Fast Lisa är lite äldre, fast det är bara några minuter. Och den yngsta dottern heter Anna, hon är 7 år gammal. Hon brukade mest leka med min lilla Klas. Och Tove och Lisa brukar spionera på Emil och Nils. Men ibland blir det bråk mellan allihopa.
  Vi bor i ett vanligt litet hus på landet nära stan, och vår dröm att någon dag flytta till stan, där fanns det mycket jobb som är lediga som min man Tomas kan jobba med, han hade velat bli fiskare eller hantverkare, just nu är han en vanlig smed. Men han var nöjd, som han brukar säga, ett bra familjeliv kommer altid värma ditt hjärta, hur man än lever”
  Dem orden minns både jag och barnen... Vi förväntar att han kommer hem nu på fredag, om två dagar. Han lovade ta med mycket kött till oss. Han bror följde också med och han ska också följa med tillbaka och övernatta några dagar här.
  
  Två dagar senare...
  Nu sitter jag och barnen och myser i soffan och det är skönt och varm. Klas hjälpte mig att sätta på brasan inomhus, vi väntar på Tomas. Det var rätt mörkt, vi väntar på att se han le mot oss och krama oss, ge barnen kött att äta, ge dem någon leksak av trä, som han och hans bror Jens hjälps åt att göra...  Vi bara väntar och väntar, varje minut känns som en timme... Jag börjar berättar för barnen några roliga historier så tiden skulle gå snabbare. Jag berättade först om en gammal gumma som var ute och skörda, så skulle hon dra upp en jättestor potatis som hon har låtit växa, men hon kunde inte få upp, då kallade hon på hus bonden,han tog tag i potatisen och drog jätte hårt, men kunde inte få upp den. Då kom deras hund Lusen, han försökte också få upp den, men det gick inte. Då kom en mus och sa
  - Om ni behöver hjälp så hjälper jag hjärna till!
  - Hahahaha! började alla skratta. Du som är så liten kan väl inte få upp en sådan stor potatis! sa bonden. Då gick musen fram till potatisen och började gräva runt om den. Det blev ett väldigt djupt hål, till slut så lät det SHOFF! och potatisen blev uppkastad upp till bondens hand. Alla gapade! Då sa pigan,
• - förlåt musen att vi inte trodde på dig och lyfte upp han och gav honom en puss på kinden, snipp, snapp, snut, då var sagan slut!
  - Wow, vad häftig mus, sa Klas och gapade stort.
• kan inte vi också skaffa en hundvalp nu när Kitty ska föda valpar? Frågade Emil Kitty var Nils schäfer hund. 
• Kanske, vi kan fråga pappa, jag tittade ut genom fönstret. Han borde kommer snart. Jag och Barnen satt och tittade på dörren, vi väntade på att den skulle öppnas. 
• 
  Till slut öppnades dörren.. Och Tomas kom in med ett en säck vildsvinskött på ryggen.
• Oh Tomas! du e hemma, gud vad vi har saknat dig!
• Jag har saknat er med, men hörni, visste ni att det tredje grannhuset ska en gubbe köpa, han ska flytta dit imorgon. 
• jaja, men nu bryr vi oss inte om det, han är säkert jätte trevlig men hur är det med dig? är du hungrig? 
• nej, jag är inte hungrig, Jens är på väg hit men han skulle bara till några Johansson på vägen, han sa att den hade mycket mjölk till salu för billigt pris. 
• gud vad bra, det har vi gud att tacka för att ni fortfarande lever och att ni har tagit med mat till hela familjen. Han sa inget då, han bara drog upp sin tröja och vände sig med ryggen mot mig, då såg jag att han hade att jätte stort sår! det var minst 25cm, 
• Vem har gjort det där! sa jag och gapade. 
• det var det förbaskade vildsvinet, den hoppade på mig utan att jag gjorde något, men sen tog jag det, och nu har vi det som mat. Vi gick och la oss i vår säng. 

På morgonen så luktade det rök. Vi visste inte riktigt varifrån röken kom. Men vi trodde inte att det var något allvarligt. Det var kanske Nilssons som eldade onödiga saker som de inte behövde. Fast det luktade rätt mycket. Men när jag skulle gå ut till våra lador så såg jag vad det var som verkligen hade hänt...Våra grannars hus brann med höga lågor upp i luften, det kom mycket rök från huset också, vi visste inte vad vi skulle göra!

• Spring och hämta vatten eller vad som helst skrek jag till Tomas, han vände sig om och sprang bort mot skogen, det finns en sjö lite längre bort in till skogen. Han skulle aldrig hinna, men vem hade orsakat branden och var e Nilssons? sen såg jag dem krypa ut helt kol svarta på deras kläder, Tova, Nils och Lisa sprang ut ur huset med deras far och mor. Deras hund och katt var redan ute, katten fräste och hunden skällde och ylade. Som tur klarade sig alla. Jag sprang fram till dem och frågade
• Hur hände detta?! Alla i familjen Nilsson tittade surt på mig och så sa fadern Noah
• Du vet hur det hände!, igår när ni var och grillade det där vildsvinet släckte ni aldrig elden så den spred sig till vårt hus och nu har vi inget hus! Jag bara stod still och visste inte vad jag skulle göra. Ett förlåt räcker inte, jag hade gjort en hel familj hemlös. 
• Förlåt... pep jag....
• Förlåt? FÖRLÅT!? Det räcker inte, var ska vi bo, vi kommer frysa ihjäl, vi kommer dö här ute, jag och mina BARN MIN FRU! OCH DU SÄGER..... förlåt.... Han vände ryggen mot oss och så tog han tag i sina barns händer och gick mot stan... 
• VÄNTA! skrek jag, fast en jag egentligen inte skulle det.. 
• Vill ni sova hos oss? så kan vi hjälpa er bygga upp er gamla hus..
• Är ni säkra? hur ska alla sova i ett hus? jag tänkte lite.. men jag kom på hur.
• Vi kan ju raka era får och stoppa ullen i tyg som jag kan sy så ni kan få sköna sängar. 
• Visst, men lovar ni att huset kommer bli klart innan hösten, så stannar vi. Annars försöker vi hitta ett hem i staden. Jag ledde in dem i vårt hus och gav dem mjölk att dricka som förlåtelse. Dem drack snabbt och mycket. Dem visste inte vad dem skulle säg...
• Tack för att ni hjälper oss..
• ingen orsak, vi ställde till det för er och nu måste vi hjälpa er. Alla gick för att sova, alla hittade vart dem skulle sova och det är ju rätt bra början. 

 På morgonen så vaknade jag av att barnen skrek i köket och lekte blinbock, stolarna var nervälta bordet hade lerfläckar på sig av barnens trätofflor och en spann med mjölk var nervält. 

• vad håller ni på med!? 
• Vi leker ser du väl? vi leker välta om kull hela huset, sa Emil.
• Nu LÄGGER NI AV!! skrek jag, men då sprang Jens ut ur sitt rum och skrek.
• VAD HÅLLER NI PÅ MED?! 
• dina barn förstör mitt hus! säg till dem! dem lyssnar inte på mig! 
• Men sluta skälla på mina barn, det är ju dina pojkar som har förstört ditt hus så skäll inte på mina! 
• Sluta ljuga, gud kommer straffa dig för det du gör och hur du lär dina barn att bete sig! 

            BAM!!

så slog han mig med en örfil, och det var inte en svag en... jag föll ner på golvet och kände ögonlocken bli tyngre... Det sista jag såg innan jag svimmade var att Tomas sprang in i köket och slog till Jens i huvudet i med knogen.

Jag vaknade i min säng med en bit blött tyg på pannan, och Klas och Emil låg bredvid mig och sov. Men... Vart är Tomas? Jag reste mig, huvudet var tungt men jag kämpade mig till köket, där satt Jens, och drack mjölk.. han tittade på mig jäkligt surt.

• Var är Tomas? 
• Han är på ett ställe... 
• VAR!? 
• Han är i ladan.. Jag sprang så fort till ladan jag kunde. Jag slog upp dörren så handtaget nästan gick av. Jag tittade runt mig runt i ladurummet. Han syntes inte. Men när jag precis skulle gå ut hörde jag.
• Hmhmhmmmmh!! 
• Var är du Tomas!? En stund hördes ingen men sen hörde jag samma stön. 
• Här i höet... hörde jag tyst. Så jag började gräva i höet, jag hittade han.. Han låg underst i  höet med en blå tira runt det högra ögat och blod på underläppen, det rann ner för den och han bara stönade! När jag höll på dra upp han såg jag att han var fast bunden runt händerna och runt benen.  Jag höll nästan på att svimma igen, jag klara inte av att se min familj lida.
• Har Jens gjort detta?! Han ville först inte svara, för han visste hur arg jag skulle bli och marchera rakt mot han och skrika på han. 
• Ja... mumlade han. Nu blev jag förbannad! jag slet upp repet som Jens hade knutit Tomas med och reste upp han. Han var tung och jag var inte så stark. 
• Tänkt att han gör såhär mot oss! vi som lät han och hans äckliga lilla familj bo hos oss och vi skulle t.om bygga deras hus! ah, dem äcklar mig... 
• Gör inget, han är för stark. Gud vet vad han gör mot dig om du blir arg på han. Folk nu förtiden, dem slår ihjäl en bara för att man bara är mindre rik. Eller svagare... Nu var jag RIKTIGT ARG! jag släppte t.om Tomas bara sådär. 
• Aj! vad ska du nu hitta på kvinna?  Jag gick till där vi har våra kossor och försökte hitta ett vasst föremål i ladan. En lie var det enda jag hittade, men den var bättre än bra. 
• Nej Elsa, du får inte hota honom, han kommer bara bli arg, du måste lyssna på mig! Men jag lyssnade inte, det var inte min vilja detta, det var något inuti mig som jag inte kan kontrollera. Jag gick tillbaka mot huset med bestämda steg. Men när jag kom till dörren visste jag inte längre vad jag ville. Jag bara stannade och stirrade på dörren. Jag visste verkligen inte vad jag skulle nu, jag var så arg på honom att jag vill pryla honom. Men han är mycket starkare än mig och han kommer slå mig och kanske  värre. Men barnen var ju där inne, och gud vet vad han kommer göra mot dem, han kanske t.o.m hotar mig med dem. Jag gick in som ingenting hade hänt, men jag lämnade lien utanför. 

  Ingen var i köket. Men jag hörde röster från sovrummet. Jag smög mig dit som en mus, när jag kom till dörren som leder in till sovrummet så stannade jag upp för att lyssna. 

• Varför slog du Elsa och dödade nästan Tomas?! det lät som Nina, Jens fru. 
• Jo för att dem brände vårt hus, dem skäller på våra barn och säger till mig att jag inte är en bra pappa! 
• Men hur kan du vara en bra pappa när du slår stackars människor som bara vill ha det fint i sitt hus, visst det var fel att skylla på våra barn hon kunde bara sagt till oss men jag tycker ändå att du har gått för långt, dem gav oss ett tak över huvudet som ingen annan människa skulle gjort, och du borde förlåta dem omedelbart!! 
• Om du skulle vara vettig kvinna... Skulle du ha varit på min sida nu. Men så du vet, jag tänker ALDRIG förlåta dem! PAFF! hörde jag. Jag sprang ut och ställde mig vid fönstret utanför sovrummet och kikade in. Och där låg Nina på golvet röd på kinden, det verkar som att han hade slagit henne också... Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag sprang till  Tomas som fortfarande låg i ladan och vilade. Jag gjorde mig så tyst som möjligt ute så att inte Jens skulle höra mig och springa efter. Jag kom till ladan och fick inte fram ett enda ord. 
• Vad har hänt älskling? han reste sig från höet och sprang fram till mig.
• Jens slog Nina på kinden.. Var det enda som kom ur mina ord. Tomas tog Högaffeln och gick mot huset. 
• Vad ska du göra? du ska väl inte
• Jo det ska jag!
• Nej det kan du inte göra, barnen är där inne och om dem ser det kommer dem vara arga på dig resten av sitt liv och dem kommer bli ovänner med Tove, Lisa och Nils! Han stannade och vände sig.
• Du trodde väl inte att jag skulle ta kål på han? han fnissade till lite grann och log. 
• Jo... Det trodde jag, men vad ska du göra då?
• Jag ska tvinga han lämna huset, hans fru och barn kan stanna om dem vill. Jag tvekade lite grann. 
• Okej... Men jag stannar i ladan för jag vill inte att han ska gå på mig eller så.
• Men om du stannar här och han blir utsparkad kanske han går till ladan och då är du där och då kommer han misshandla dig eller hålla dig som gissla. 
• Okej, jag följer med men jag tar bakvägen så du kan ta  framvägen så att han inte ser mig. Är det okej för dig?
• Ja det blir bra så... Önska mig lycka till! suckade han och började smyga mot huset. När han kom dit så tittade han genom fönstret innan han gick in så att ingen är i köket. Men oturligt nog satt Jens där och drack av vår mjölk. Nu var Tomas tvungen att hitta på något snabbt! 

  Han satt och väntade på att han skulle dricka klart och gå och lägga sig, men han gjorde inte det, han bara satt och stirrade i koppen. Han reste sig och gick mot köksskåpen. Han öppnade det lägsta skåpet och tog fram den dyra flaskan champagne som Tomas hade fått av sin gammelfarfar för tre år sedan. Då kan man lugnt säga att Tomas blev sur och stormade in i köket och skrek

• GÅ UT FRÅN VÅRT HUS DIN MISSHANDLARE!! han la ner champagnen på köksbordet och stirrade vidare fast på Tomas, Jens blick var galen. Nästa  som en mördarblick. 
• Tvingar du mig? gör du det? det borde du inte göra, hehe, det slutade inte så bra för dig förra gången, inte för din fru heller... Han stirrade fortfarande på Tomas. 
• J-ja, jag tvingar dig. För det här är mitt hus och jag bestämmer i det. Du kan inte bara ta över det och sen sparka ut mig och min fru och hålla kvar mina barn! var är dem föresten? Han tog ett steg mot mig och lyfte upp champagnen.
• Dem är säkert inlåsta i sovrummet med mina barn och leker, är det några problem med det? han log elakt. Jag tog två steg mot han så att högaffeln nästan nuddade Jens mage. 
• Ja! om inte du går ut från mitt hus kommer jag vara tvungen att ta till våld.
• Säger du det? Han tog två steg mot Tomas och Tomas bara backade. Och helt plötsligt tog Jens snabbt Champagne flaskan och slängde den på Tomas så den träffade Tomas mage. Tomas hoppade bak och tappade balansen, men återfann den snabbt, och han tog högaffelns o vassa sida och slog till Jens i huvudet nästan allt han kunde. Jens höll med båda händerna över huvudet och skrek. Tomas tittade sig runt i rummet för att se om det fanns något föremål som han kunde skrämma bort Jens med, men Jens reste sig med ena handen denna gången för pannan där det blödde lite. 
• Du tror att du är starkare? mumlade Jens.
• Ja! jag är det, gå nu ut ur mitt hus med din fru och dina barn! egentligen hade Elsa sagt att barnen och Nina kunde stanna, men det tänkte inte Tomas på. Jens gick helt plötsligt bakåt, vände ryggen och gick in till sovrummet. Vad skulle han göra där? undrade Tomas. Efter knappt 10 sekunder som Jens ut med Emil och Klas i nävarna och puttade dem mot Tomas och sa.
• Gå nu ut från MITT hus, är det förstått? nu visste faktiskt inte Tomas om vad han skulle göra. Allt han kunde göra är att lyda, för han vill ju inte slåss framför barnen. Att se sin pappa bli nerslagen av en muskel knutte var inte bra för dem, dem skulle inte kunna lita på att Tomas kan skydda dem då. Så han släppte högaffeln och tog barnen i händerna och gick ut ur huset, stängde dörren och suckade stort. 
• Vart ska vi far? sa Klas nyfiket. Tomas böjde sig ner och tittade i Klas ögon och ljög.
• Vi ska hitta ett nytt hem för det gamla var fullt med ohyra. Sa han stolt, för han kom inte på något annat att säga. 
• Men varför bor Nilsson i vårt gamla hem om det finns ohyra där? undrade nog båda, men Emil sa det. 
• Jo.. för att dem inte hade ett hem så vi lät dem vara där. Men vet du vad Klas?
• Nej? sa Klas och lutade huvudet mot vänster. 
• Min idé är att flytta till staden! gillar du den idén? 
• Ja det gör jag men hur blir det med Görgen? deras katt. 
• Han kan vi ta med så kan han sova med oss inomhus i dem fina höga stenhusen! Fast Tomas visste inte om man får ha husdjur i stads husen. Då kom jag utrusande ur huset och undrade. 
• Vad står på? fick du ut Jens ur huset?
• Nej... Han fick ut mig. Sa Tomas och fick nästan tårar i ögonen. Jag bara stod där och kollade på honom, hur han skämdes. Jag tyckte det inte gjorde något, men det verkar som om att han tyckte det. Han sprang mot mig och kramade om mig och snyftade. Han var verkligen ledsen för att han inte kunde ta tillbaka huset. 
• Förlåt.. Men jag har en plan. Jag hade tänkt att vi skulle flytta till stan, om vi hittar ett nytt hus så kan vi börja ett nytt liv. Vi kan kanske t.o.m köpa en hundvalp som Emil vill ha. Sa han och böjde sig ner och satte Emil i knät. 
• Pappa, då måste vi skynda oss innan det blir kallt och innan husen tar slut. Emil visste inte riktigt hur det går till i staden men han är i alla fall inte ledsen för att Jens och hans elaka familj tog över vårt hus. 
  Vi var på väg mot staden nu, det var redan mörkt och barnen stönade att dem var trötta. Ibland stannade Klas till och började skrika att han inte går längre innan han får mat och mjölk för han var så hungrig. Men tillslut så somnar han och jag slipper höra hans gnäll. Vi vet inte hur dags det är men det kändes som vi hade gått i evigheter. Tomas brydde sig inte, hans dröm skulle ju gå i uppfyllelse. Att flytta till staden som han har drömt om länge. Jag har också velat bo i staden och bli uppskattad av människor och lära känna andra. Men jag tycker synd om allt vi måste lämna. Kossorna, vårt hus. Dem var allt vi ägde. Min betesmark också så klart. Men det viktiga för barnen var att Gösta följde med oss. Katten, Emil bär på honom hela vägen och när han inte orkar så tog antingen jag eller Tomas över. Men Emil är lycklig så länge han har Gösta. Jag log när jag tänkte på det. Att man behöver  bara en katt för att förbli lycklig. Vi hade vandrat en lång bit och var ännu tröttare. Vi var mitt ute i en barrskog. Det var mycket kullar som vi passerade. Vi hade sett många olika djur. Det verkade som att vi har gått hela natten för det började ljusna. Jag och Tomas hade väldigt stora påsar under ögonen fast han sa att vi var mycket nära staden. Tomas hade bärt Emil hela vägen och jag hade bärt Klas. När dem vaknade gäspade dem och ville gå själva. Så stannade Tomas upp och stirrade på något. Han sträckte sig för att han trodde han skulle se mer då. 
• Men Tomas vad är det du tittar så mycket på? Jag tittade också dit men såg inget. 
• Jag ser något, men jag vet inte vad det är för något. Han sprang fram till kanten av den höga kullen vi var på. Då hojtade han till. 
• Vi är framme!! skrek han och började dansa hur trött han än var så hoppade han och skuttade. 
• Vart är vi framme? 
• I staden. Kom hit så får ni se! så vinkade han att vi skulle komma. Klas och Emil hade så klart tävling om vem som kommer till kanten först. Men jag tog tag i deras händer och ledde dem dit istället. Dem kanske hade ramlat ner annars. Vi gick långsamt och desto närmre han kom desto mer hörde jag ljudet av människor på stånd, som pratade, skrek och hästar som drog vagnar. Dem lät ljuvligt. Jag orkade inte vänta så jag rusade fram till kanten av kullen och såg det. Jag såg stadens lyktor lysa fast det var ljust och människor med fina kläder och en massa annat.
• Detta är som ett paradis! sa jag, och jag försökte ta mig ner för kullen utan att ramla ner. Jag hukade mig er och tog tag i alla rötter som växte ut från träden och gled ner bit för bit. Det var en lång bit kvar, med ans jag tog det lugnt ner så sprang Emil och Klas ner och tävlade. Tomas joggade försiktigt ner för kullen och då orkade inte jag heller vänta med att vara långsam. Så jag sprang också ner fast med lite rädsla att ramla. 
  När jag hade kommit ner för kullen så var barnen och Tomas var redan nere på torget och kollade på fina möbler som rika familjer säljer. Jag gick fram till det första ståndet där det stod en skylt där det stod ”Möbler Säljes till billigt pris” Jag gick direkt dit. Det var fina soffor som var broderade med silke, sängar av ekträ och en massa fin saker. Jag frågade dem gamla frun som stod där och sålde varför hon just sålde så fina saker. 
• Goddag! jo jag säljer det för att vi ska flytta till Amerika! tänkt dig. Och vi säljer vårt hus lite längre bort i kvarteret för ett mycket billigt pris eller Gratis för dem som inte har några pengar. Vi vill gärna göra en familj lycklig. Det är ett stenhus, två sovrum och ett kök och badrum. Det finns en liten trädgård utanför huset som också är vår, den följer också med i budet. 
• Gud vad bra det låter! hade jag och min familj kunnat köpa det? Vi blev utsparkade från vårt förra hus, och nu  har vi inget hem och om du bara kunde ge oss lite tid så kanske... Innan jag han avsluta meningen så avbröt hon mig.
• Du behöver inte fixa pengar. Vi har ovanligt mycket och vill göra en familj glad som jag sa, ni kan flytta in där idag om du har lust? Jag kan t.o.m ge er lite möbler till att börja med. Välj vilka ni vill här!
• Tack så hemskt mycket! Tomas, kom hit! skrek jag och vinkade till honom. Han kom springande med barnen efter sig.  
• Vad för se går? 
• Hon här gamla damen vill ge bort sitt hus till oss gratis MED gratis möbler på köpet. Så förklarade jag. Han bara stirrade på mig och log. 
• Ja! vi tar det!
 Den gamla damen visade dem huset som var på ett stort kvarter, hon pekade på ett stort målat grönt hus med två våningar. Det låg på slutet av kvarteret bredvid två andra hus. Vårt hus som vi skulle få var mycket fint utanpå och vi hoppades det såg ut så inomhus också. Det låg längst ner på kvarteret på vänstra sidan. Den gamla damen tog fram en silvrig nyckel och vred på den, dörren öppnade sig och jag och barnen steg in i huset. Väggarna var målade med röd färg med fina gröna mönster. Det skulle nog vara vardags rummet. På högra sidan av vardags rummet så fans det en trappa upp till övervåningen som Damen tyckte var höjdpunkten i huset. Men vi fortsatte in i köket. Där var golvet av trä och väggarna också. Det hängde en massa grytlappar på väggarna, dem verkar vara broderade. Det fanns ett litet runt bort med fem stolar av trä. skåpen som man förvarar alla saker i var också av trä och så var det en liten kittel och en sten ugn i huset. Det ända jag kunde göra är att gapa. 
• Ska vi fortsätta till övervåningen? sa den gamla damen.
-J-javisst, stammade jag och gick tillbaka mot vardags rummet och gick upp för trappan. På ovanvåningen var det ett stort rum vi kom in i. Det var ett av sovrummen. Där fanns det en stor en mans säng och ett stort skåp man förvarade kläderna i. På golvet låg en matta som var gjord av renskinn eller älgskinn. Tomas böjde sig ner och kände på den. Han ville nästan lägga sig ner på den märkte jag. Men det skulle vara väldigt oartigt. Det var en liten dörr som ledde in till det andra rummet. Det var det sista rummet. Det var fint och tillräckligt stort till två barn. Där fanns två små sängar med fina överkast som damen har lagt över. 
• Har du barn? frågade Emil. 
• Ja, det har jag. Fast dem här sängarna är till mina barnbarn. Dem brukade komma och hälsa på mig här innan dem flyttade till America... 
• Vad häftigt! ska du träffa dom när du åker till America? 
• Ja det hoppas jag. Jag köpte en första klass biljett på båten. Det var ett stort fönster hon gick fram till som var längst ut i barnbarnens rum. Det var stort med en stort fönster karm.  Som hon ställde sig vid och tittade ut. 
• Ursäkta gamla dam. Vad heter du? sa Klas och gick fram till henne och drog henne i kjolen lätt. 
• Jag heter Mia. Vad heter du då unge dräng? 
• Jag heter Klas! Och jag är inte liten, jag är STOR! 
• Haha, kom med mig till köket så ska du få lite tilltugg. Mia och Klas gick ner för trappan. Jag och Tomas satte oss ner på sängen och tittade runt i rummet. 
• Detta är en chans i livet att man får ett sånt här hus... Sa jag. 
• Ja... Det är det. 
  ETT ÅR EFTER!   Ett år efter hade familjen tjänat mycket pengar. Tomas arbetade på en fabrik och jag arbetade som sömmerska. Och dem gick mycket på torget och köpte och sålde mycket saker. Just en vacker dag så gick jag lite till torget, när jag kom dit så var det en man som hade klättrat upp i ett träd och skrek till alla människor som var där och kollade på. 
• Ni har alla blivit lurade! Dem bara lurar er för att få pengar och så att dem ska ha det bra och inte ska behöva tigga från gatorna! Han förklarade så bra att jag förstod egentligen vad det var som pågick. Så jag rusade hem allt vad jag kunde och slet upp dörren sprang upp på andra våningen och packade mina saker i en väska jag köpt på torget. Jag hade bestämt mig för att ta den första och snabbaste båten till Nord Amerika. 
  Jag satt en lång tid i köket och väntade på Tomas för att berätta den bra nyheten om att vi skulle ta båten. Jag har inte köpt biljetter men det hindrar inte mig. Vi kan ju alltid köpa dem på båten. Det måste finnas någon båt som tar bara 1 vecka att segla med till Amerika. Med ans mina tankar flödade så öppnades dörren och in kom Tomas med barnen. 
• Var har ni varit? 
• Oh, hej. Vi var och köpte lite potatisar på torget. Dem är färska. Sa han och log glatt. Han ställde ner korgen med potatisarna på golvet och satte sig bredvid mig. 
• Vad är det? du verkar inte vara så glad. Varför i all friden har du packat? 
• Jag har bestämt mig att ta den första snabbaste båten till Amerika. 
• Men vi har ju det så bra här, varför ska vi till Amerika då?
• Jag var på torget och hörde.... Och hon förklarade. Efter att Tomas hade lyssnat så satte han sig ner. 
• Så dem har lurat oss, i alla dessa år. Han satt ner i fåtöljen och suckade. Jag satte mig på fåtöljs armen bredvid honom och vi suckade tillsammans. 
• Vill du flytta till Amerika med mig och barnen? 
• Ja det klart jag vill, jag kommer följa med er till världens ände. När han sa det reste han sig upp och tog tag i mina händer och kolla mig rätt in i ögonen. 
• Har du packat allt så vi kan åka direkt idag? 
• Ja det har jag, nu måste vi bara ta oss till hamnen. Du vet skeppsbråttshamnen? 
• Ja, kom vi går dit direkt. Tomas ville bära allt pack och barnen bärde sina leksaker. Vi sket i att låsa dörren eftersom vi aldrig skulle komma tillbaks. När vi var framme på hamnen så kollade jag mig omkring efter den största båten som finns, det var svårt att välja mellan två stycken av dem, den första var jätte stor och man kom till Amerika på 1 vecka med den. Fast den kostar 250 riksdaler att åka med. Och den andra båten kostar 200 riksdaler fast den var mindre och det tar längre tid att åka med den. 
• Jaha. suck... vilken ska vi åka med? Jag tycker den stora, vi har ju ändå 350 riksdaler med oss. Så det hade varit rätt bra, vi kommer ha 100 riksdaler över när vi kommer fram. 
• Ja då kör vi på den stora båten. Vi gick upp på båten och gav pengarna till en trevlig karl.  Han bugade och visade oss vägen till våra sängar. Dem var väldigt bekväma, och vi hade ett pytte litet rum för oss själva. Det var inte alls mycket folk som skulle ta sig till Amerika, det var bara 7 andra familjer. Mycket lite. Alla fick var sitt litet rum i båtens under. På ovanvåningen på båten fick man sill och bröd till mat, ibland potatis. Det var rätt skön båt resa, förutom för dem som mådde illa och spydde över båtkanten. 
    EN VECKA EFTER!
Idag skulle vi komma till Amerika. Det hade kaptenen sagt. Jag längtade verkligen över att se hur dem kommer att se ut när vi kommer i land i New York. Alla på båten säger att det är världens vackraste stad och att dem ska bygga en stor staty vid hamnen. Men den finns  inte där nu och det är lite synd. Men kaptenen sa att vi kunde sova och att han skulle ropa när han såg den Amerikans hamnen. Vi skulle tydligen komma fram om en liten stund.
EN LITEN STUND SENARE! 
- VI ÄR FRAMME!! Ropade kaptenen. Jag ryckte till i  min dröm, Tomas och barnen var inte där. Jag sprang upp till båtens andra våning och där stod dem. Dem tittade Ut över havet och tittade på staden. Nu kände jag att vi har kommit fram oskadda och att vi ska börja ett nytt liv här...